Kategorier
Uncategorized

Debatt på Säkerhetsrådet: Dags att inse allvaret inför höstens försvarsbeslut

118580578_3524021157611151_4587279337409677060_nTorsdagen den 27:e augusti skrev jag en artikel om försvaret, i samband med Försvarsmaktens beredskapsinsats på Gotland och i Östersjön:

Länk till artikeln på Säkerhetsrådet/Frivärld

Händelseutvecklingen i Sveriges närområde borde innebära ett uppvaknande för de makthavare som saknar viljan att prioritera den svenska försvarsförmågan. Det är dags att inse allvaret inför höstens försvarsbeslut, skriver Ludvig Lundgren, försvarspolitisk sekreterare för Fria Moderata Studentförbundet.

Under måndagen inledde Försvarsmakten en skarp beredskapsinsats i Östersjön och på Gotland. Bakgrunden till insatsen är enligt Försvarsmakten att det pågår en omfattande militär verksamhet i Östersjöområdet. Myndighetens insatschef Jan Thörnqvist menar att den pågående militära verksamheten, i vissa delar, inte har upplevts sedan kalla kriget. Samtidigt som insatsen skickar signaler till Ryssland om att Sverige är redo att försvara Gotland, påminner den också om det oroliga säkerhetsläge som präglar området i och runt Östersjön.

Att säkerhetsläget i Sveriges närområde blivit alltmer oroligt kommer inte som en överraskning. Ryssland har under de senaste åren visat sig vara beredda att använda militära medel för att uppnå politiska mål, vilket vi har sett i Georgien 2008 och i Ukraina sedan 2014. Samtidigt har landet genomfört en kraftig upprustning av sin militära förmåga och ökat sin närvaro i Östersjöområdet. Riksdagens försvarsberedning konstaterade i rapporten “Värnkraft” att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas samt att en säkerhetskris i Sveriges närområde oundvikligen kommer att påverka Sverige. Ett av många scenarion som skulle kunna tänkas drabba Sverige på sikt, är att Ryssland skulle besätta svenskt territorium för att för att begränsa NATO:s möjligheter att rikta stöd till Baltikum vid en militär operation mot de baltiska staterna. Om dessa varningsklockor inte redan har påverkat svenska politiker inför höstens försvarsbeslut, så borde åtminstone de senaste dagarnas rapporter från Försvarsmakten göra det.

I september kommer regeringen att lägga fram sin försvarsproposition till riksdagen. Propositionen kommer att innehålla förslag om försvarets inriktning fram till 2025. Beslutet kommer sedan fattas senare under hösten. Under våren kollapsade förhandlingarna om försvarsbeslutet eftersom regeringen inte ville tillföra den finansiering som krävs för att uppfylla de förslag som riksdagspartierna i det stora hela hade kommit överens om i försvarsberedningen. Regeringens inriktning innebär att endast 40 procent av försvarsberedningens förslag kommer kunna genomföras, vilket är en betydande ambitionssänkning i förhållande till den förmåga som både S och MP tidigare menat skulle behövas. Om regeringen inte radikalt ändrar sin hållning i försvarsfrågan inför hösten kommer förutsättningarna för Sverige att hantera säkerhetsläget i Östersjön fortsatt vara mycket begränsade.

Behovet av en kraftigt stärkt svensk försvarsförmåga borde inför höstens försvarsbeslut te sig uppenbart för regeringen, särskilt efter det som har skett denna vecka. Det är dags att inse allvaret och i höst agera för att Försvarsmakten ska kunna upprätthålla sin krigsavhållande uppgift och försvara Sveriges gränser.

Ludvig Lundgren

Försvarspolitisk sekreterare, Fria Moderata Studentförbundet

Kategorier
Uncategorized

Tankar om Zara Larsson och Huawei

IMG_20200801_225021

I augusti 2020 väckte jag frågan om vart Zara Larsson står angående Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Här delar jag båda de texter som jag har skrivit i denna fråga. Den mest aktuella texten har jag placerat högst upp:

”MYCKET BRA – ZARA LARSSON HAR AVBRUTIT SAMARBETET MED HUAWEI OCH KRITISERAR KINA (2020-08-04)

Efter den omfattande kritiken har artisten Zara Larsson meddelat att hon har avslutat sitt samarbete med kinesiska Huawei, som hjälper diktaturen att övervaka den uiguriska befolkningen som i detta nu utsätts för kulturellt folkmord och brott mot mänskliga rättigheter. Hon har idag också tagit ställning mot Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Detta visar att Zara Larsson står upp för grundläggande mänskliga värden och det ska hon ha all eloge för. Förhoppningsvis kan detta leda till att fler inser vad som just nu pågår i Kina och att stater och företag också tillämpar lämpliga åtgärder mot diktaturen.

Uppdatering: Både Zara Larsson och Huawei har idag bekräftat att avtalet var tidsbegränsat och avslutades i början av 2020. Denna information ändrar dock inte faktumet att Zara Larsson, efter kritik och frågor, tydligt har tagit ställning mot Kinas brott mot mänskliga rättigheter, vilket är mycket bra.”

 

Här är den ursprungliga texten som skrevs två dagar innan Larsson tog avstånd från Kina:

ÄR ZARA LARSSON OK MED KINAS BROTT MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER? (2020-08-02)

”Artisten Zara Larsson tjänar stora pengar på sitt samarbete med företaget Huawei, som i praktiken kontrolleras av den kinesiska regimen. Huaweis tjänster används av Kina för att kontrollera uighurerna, folkgruppen som just nu utrotas genom tvångssterilisering och arbetsläger. De utgör en avgörande del i Kinas internationella kampanj ”Belt and Road Initiative”, där kommunistdiktaturen tar allt mer kontroll över länder runtom i världen.

Idag tar hon också ställning mot att President Trump vill bannlysa appen TikTok i USA. Appen censurerar kritik mot Kina, den internationella versionen har nyligen stängts ner i Hongkong för att tysta dess befolkning och det finns uppgifter om att den kinesiska staten använder appen för underrättelseinhämtning/spioneri. Kanske är det så att Zara Larsson endast reagerar för att appen är underhållande och populär bland hennes fans, men hennes kritik mot bannlysningen väcker ju givetvis frågor om hennes intentioner.

För hur många gånger har Zara Larsson kritiserat Kina för sina upprepade brott mot mänskliga rättigheter? Är hon motståndare till Kinas folkmord av uighurer och Huaweis deltagande i det hela? Vad anser hon om Kinas agerande mot Hongkong? Tycker hon det var fel av Kina att tvinga läkare till tystnad så att Covid-19 kunde sprida sig utanför staden Wuhan och således orsaka en pandemi?

Kanske skulle Zara Larssons kritik kosta henne framtida avtal med Huawei?

Jag har försökt att hitta uttalanden från henne som direkt eller indirekt är kritiska mot den kinesiska regimen. Hittills har jag inte hittat något – men tar gärna emot tips om hon har tagit avstånd från tyranniet. Med tanke på att tyrannerna finansierar hennes karriär tycker jag hon har ett extra stort ansvar att meddela om hennes lojalitet är med Xi Jinping eller med alla de som är offer för hans kommunistiska ideologi.”

Kategorier
Uncategorized

Ny försvarspolitisk sekreterare

Ludvig-Lundgren-FMSF.jpeg

Jag har utsetts till ny försvarspolitisk sekreterare för Fria Moderata Studentförbundet. Det känns hedrande att få förtroendet att representera FMSF i försvars- och säkerhetspolitiska frågor, då både förbundet och det politiska området ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer arbeta aktivt för att FMSF ska vara en nytänkande och ledande röst inom försvars- och säkerhetspolitiken, och strävar mot att engagera många av förbundets medlemmar i det arbetet.

Vill också gratulera Theo Herold som har utsetts till förbundets europapolitiska talesperson!

Läs pressmeddelandet här:
https://fmsf.se/nyheter/press/forsvarspolitisk-sekreterare-och-europapolitisk-sekreterare-utsedda-for-fria-moderata-studentforbundet/

Kategorier
Uncategorized

SvD Debatt: Volymmål och kvoter minskar invandringen

ac444039-d50f-4587-b7c9-ac23380e5eaa

Artikel från SvD Debatt, 2020-06-18, av mig och Andreas Celan:

https://www.svd.se/volymmal-och-kvoter-minskar-invandringen

”Sveriges asylpolitik är alldeles för generös för att Sverige ska kunna lösa de segregationsproblem som har vuxit sig större de senaste åren. Då flyktingar som kommer till Sverige ofta utnyttjas av människosmugglare och tvingas genomföra den livsfarliga resan över medelhavet, kännetecknas migrationspolitiken inte heller av den rättvisa och förutsägbarhet som den borde präglas av.

Den parlamentariska kommittén som består av samtliga riksdagspartier arbetar i skrivande stund aktivt med att utröna hur Sveriges migrationspolitik ska bedrivas under de kommande åren. I det arbetet borde slutsatsen bli att antalet beviljade asylansökningar bör minska samt att alla asylprövningar ska genomföras inom ramen för FN:s kvotflyktingsystem.

Respekt och förståelse ska man ha för alla de människor som flyr för sina liv till följd av förföljelse, krig och förtryck. Vi kan dock inte bortse från att volymer spelar roll för hur väl integrationen kommer fungera i vårt land. De senaste årens migrationspolitik har inte präglats av långsiktighet och konsekvenstänk för svensk ekonomi och arbetsmarknad. En del argumenterar för att den svenska arbetsmarknaden är rigid och stelbent och att det är det stora skälet till svårigheten för nyanlända att komma in i arbete. Det finns dock andra variabler som är mer avgörande för att kunna etableras på svensk arbetsmarknad. Det ena är utbildningsnivå och det andra är arbetslivserfarenhet. Ju högre utbildning en person har desto större är möjligheterna till att få ett arbete. Mer än hälften av alla flyktingar och skyddsbehövande vuxna som deltar i etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning (Ekonomifakta). Kunskapsgapet mellan inrikes födda svenskar och utrikes födda blir därför stort och det resulterar i hård konkurrens på arbetsmarknaden. Av de flyktingar som kom till Sverige under flyktingkrisen var det en person av tio som hade jobb efter två år (SCB, 2017). Även om statistiken möjligtvis ser lite bättre ut idag är skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda fortfarande fyra gånger så hög.

Fortsätter vi att bedriva en ohållbar invandringspolitik riskerar arbetslösheten att späs på och bidragsberoendet öka. Det är inte bra för Sverige eftersom vi redan är ett av de länder i EU som har högst arbetslöshet (Ekonomifakta). Därför är det viktigt att Sverige under en lång tid framöver kraftigt minskar invandringen, något som migrationskommittén bör besluta.

Det finns dock partier i den parlamentariska kommittén som trots den arbetslöshet och segregation som finns, vill fortsätta bedriva en ansvarslös invandringspolitik utan varken ett volymmål eller tidsbegränsade uppehållstillstånd. Integrationsdebatten i Sverige har skiftat från att för ett antal år sedan handla om att rusta sig för en framtid där vi framförallt skulle ha akademiker, innovatörer och entreprenörer till att handla om enkla jobb. Med den här utvecklingen kommer Sverige inte klara av lågkonjunkturen och vi riskerar att få en svagare konkurrenskraft mot omvärlden.

För att säkerställa att vi får en kraftigt minskad invandring behöver de illegala vägarna in i landet stängas. Genom att Sverige övergår till att endast tillämpa FN:s kvotflyktingsystem, kommer riksdagen på förhand kunna besluta hur många flyktingar som får komma till Sverige varje år. Detta skulle underlätta för politikernas förutsättningar att planera för hur människorna som kommer till Sverige på bästa sätt kan integreras i samhället.

Även om migrationspolitiken skulle inriktas på kvotflyktingar, talar mycket för att många skyddssökande fortfarande kommer ta sig till Sverige via andra vägar. Övergången till denna nya inriktning riskerar således att leda till att tusentals människor hamnar i ett skuggsamhälle då de saknar uppehållstillstånd. Detta skulle innebära stora påfrestningar för samhället, inte minst för samhällsnyttiga myndigheter som polisen. Emellertid existerar detta skuggsamhälle redan idag, och det finns skäl som talar för att färre människor trots allt kommer välja att ta sig till Sverige genom andra vägar än kvotflyktingsystemet. Om Sverige, genom att i så stor utsträckning som möjligt avvisa dem som har rundat systemet, håller hårt på principen att kvotsystemet blir den enda vägen in, lär färre se alternativa resvägar som ett gångbart alternativ för att bli beviljad asyl. Därmed skulle de osäkra och farliga vägarna till Sverige, som ofta går genom människosmugglare, väljas av färre flyktingar än idag.

Den 15 augusti kommer migrationskommittén med sitt slutgiltiga betänkande om vilken invandringspolitik som Sverige ska bedriva i framtiden. Frågor som volymmål, typ av uppehållstillstånd och anhöriginvandring är frågor som diskuteras. Det vore bra för Sverige om en majoritet av riksdagspartierna kan enas bakom en gemensam migrationspolitik, men för att Sverige ska klara våra omfattande integrationsproblem behöver invandringen stramas åt rejält. En övergång till att uteslutande ta emot kvotflyktingar möjliggör åtstramningen, samtidigt som det skapar en mer rättvis situation för asylsökande.

Andreas Celan (M)
statsvetare, 2:e vice distriktsordförande, Muf Uppsala län
Ludvig Lundgren (M)
juriststudent vid Uppsala universitet, medlem i Muf Uppsala län”

https://www.svd.se/volymmal-och-kvoter-minskar-invandringen

Kategorier
Uncategorized

Äntligen – M öppnar för SD-samarbete

Välkommet besked från Ulf Kristersson om att en framtida moderatledd regering är beredd att budgetförhandla med Sverigedemokraterna.

Vi lever i världen bästa land, men det finns mycket som inte står rätt till idag. Redan innan corona hade vi trots högkonjunktur en arbetslöshet på över 7 procent, vilket motsvarade plats 22 av 27 i EU. Detta trots att Stefan Löfven lovade att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. I och med Corona har situationen förvärrats ytterligare, vilket kräver ett återupprättade av arbetslinjen. Drivkrafterna för att arbeta måste bli starkare, genom sänkta inkomstskatter – särskilt för personer med lägre inkomster – och ett åtstramat bidragssystem. Möjligheterna för att komma in på arbetsmarknaden måste förbättras, bland annat genom sänkta anställningskostnader och ett utökat RUT-avdrag. Återhämtningen efter Corona och den fortsatta moderniseringen av arbetsmarknaden sker lämpligen med en borgerlig regering vid rodret.

Jag är övertygad om att jobben kommer vara den viktigaste frågan i valet 2022. Men det är många parametrar som krävs för att skapa ett bättre Sverige. Bostadsbyggandet måste komma igång på allvar och det är dags att införa en friare hyressättning för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Den ökade mängden grova vålds- och sexualbrott måste motas genom fler poliser och hårdare straff – och även genom att skolan ger ungdomar bättre möjligheter att göra rätt för sig i vårt samhälle. Migrationen bör stramas åt, för att minska segregationen så att vi kan fokusera mer på att förbättra situationen de nyanlända som redan har kommit till Sverige från krig och förtryck. Sjukvården behöver rustas för att sjuka ska kunna få bästa möjliga vård inom kortast möjliga tid, samt för att vi ska klara av kriser som den aktuella situationen med Corona.

Sverige behöver utvecklas och det kräver en handlingskraftig borgerlig regering. Det politiska innehållet är viktigast, men leder ingen vart om det inte finns stöd för politiken. En moderatledd regering borde och skulle sannolikt få igenom sin sakpolitik med stöd av riksdagsmajoriteter av olika partikonstellationer. För att kunna regera på ett trovärdigt och hållbart sätt är det dock viktigt med ett tydligt regeringsunderlag bestående av partier med en liknande politisk inriktning. I dagsläget bedömer jag att KD, SD och L står närmast M i partiets viktigaste frågor och dessa fyra partier skulle enligt mig utgöra ett bra regeringsunderlag. Därför är jag glad att Ulf Kristersson idag har lämnat besked om att en moderatledd regering är beredd att samarbeta med SD, även om jag personligen hade föredragit att SD presenterades som ett av huvudalternativen för budgetsamarbete.

Den här frågan har varit betydelsefull för mig under en längre tid nu. En av orsakerna är att svensk politik så länge har varit fixerad vid vilka partier som vill samarbeta med vilka. Den diskussionen har tagit över diskussionen om de politiska förslag som faktiskt kan göra det bättre för människor i vårt land. När partierna kan ge klara besked om vilka de vill eller kan tänka sig att samarbeta med, blir det mycket enklare att fokusera på den faktiska politiken. En annan orsak är att trovärdigheten för Moderaterna vilja att få igenom sin politik har låg när vi inte har kunnat tänka oss att regera med SD som samarbetsparti, trots att de står Moderaterna nära i flertalet av våra viktigaste frågor. Beskedet från Ulf Kristersson är ett stort steg framåt mot en ny regering och ett bättre Sverige

Kategorier
Försvarsberedningen Försvarsmakten Försvarspolitik Ludvig Lundgren Peter Hultqvist Socialdemokraterna

Fel av Hultqvist att skylla på corona – tre skäl att satsa på försvaret

JAS-plan flyger ”julgran” över Västerås

Försvarsministern underfinansierar Försvaret och skyller på corona. Socialdemokraternas reservation mot att Försvarsberedningens förslag skulle bli för kostsam skickades dock in av partiet redan för ett år sedan, strax innan lanseringen av Försvarsberedningens rapport ”Värnkraft”. Det förefaller uppenbart att Socialdemokraternas inriktning om underfinansiering inte handlar om en nyuppkommen pandemi – de väljer helt enkelt att bortprioritera de politiska områdena försvar, säkerhet och samhällets beredskap. Nedan listar jag tre anledningar till att detta är ett felaktigt vägval från regeringens sida:

1) Försämrat omvärldsläge. Rysslands anfall mot Georgien 2008 och illegala annektering av Krim sedan 2014 kan inte ha undgått någon. Dessa ageranden bevisar att Ryssland är beredda att använda militära medel för att uppnå politiska mål. En konflikt i vårt närområde, t.ex. i Baltikum, kommer inte lämna Sverige oberört. Vi kan inte heller, precis som Försvarsberedningen konstaterar, utesluta att det kan ske ett väpnat angrepp direkt mot Sverige. De militära hoten måste mötas genom att en välfungerande och finansierad försvarsmakt lyckas upprätthålla en krigsavhållande effekt.

2) Långsiktig och enig försvarspolitik. Det är helt klart imponerande att samtliga partier i Sveriges riksdag kunde enas kring en gemensam bedömning av säkerhetsläget i Sveriges närområde. Försvarsberedningen enades även kring en sammanhållen plan med flertalet förslag för hur Försvarsmakten ska utvecklas under de kommande åren. Den gemensamma politiska inriktningen skapar stabilitet och förtroende för svensk försvarspolitik, vilket är en förutsättning för att försvaret ska kunna utvecklas på sikt. Socialdemokraternas agerande skapar osäkerhet och spelar militära antagonister i händerna.

3) Försvarsmaktens organisation behöver moderniseras. För att kunna möta militära hot – konventionella såsom psykologiska och cyberhot – måste Försvarsmakten modernisera sin organisation. Försvarsberedningen har under en lång tid utarbetat flera sammanhållande förslag för Försvarsmaktens framtida inriktning. Förslagen innefattar bland annat att Försvarsmakten framöver ska övergå till en divisionsstab, två stridsgrupper och tre brigader. Satsningar på ny, modern militär materiel och en utökad värnplikt är exempel på förslag som Försvarsberedningen har lagt fram. Samtliga förslag utgör en del av en sammanhållen plan. Om förslagen inte finansieras kommer samtliga försvarsgrenar försvagas i förhållande till Försvarsberedningens förslag, vilket innebär att genomförandet blir hackigt och osammanhängande. Då misslyckas vi med utvecklingen av en modern försvarsorganisation.

Skälen för regeringen att leva upp till finansieringen av Försvarsberedningens förslag är många. Hultqvists motvilja att betala beror inte på och har aldrig berott på coronapandemin. Det handlar prioriteringar. Det oroliga omvärldsläget kräver en långsiktig och sammanhållen försvarspolitik, därav borde Hultqvist prioritera försvaret. Min uppmaning är följande: Regeringen, betala för Sveriges säkerhet!

Kategorier
Hongkong Kina Ludvig Lundgren Politik

Peking utplånar Hongkongs frihet

hongkong

Peking har inte nöjt sig vid att avsätta demokratiskt valda parlamentsledamöter. Peking har inte nöjt sig vid att undergräva den akademiska friheten vid några av världens mest framstående universitet. Peking har inte fått nog av att begränsa yttrande- och tryckfriheten i Hongkong. Nej, listan på Pekings inskränkningar mot Hongkongs frihet och autonoma styrelseskick fortsätter som på ett löpande band. Under de senaste dagarna har det uppdagats att den kinesiska folkkongressen har föreslagit en ny säkerhetslagstiftning som ytterligare ska begränsa Hongkong-bornas frihet. Detta är en omfattande kränkning mot Hongkongs självbestämmande och kommer leda till att befolkningen tvingas till tystnad i sin kritik mot Kina.

Utbrottet av Covid-19 tog fart i Kina och landet mörkade länge att det nya viruset spreds. De försöker genom statlig propaganda och diplomati påtala att de inte bär ansvar för virusutbrottet. Samtidigt arbetar diktaturen intensivt för att WHO:s oberoende utredning om orsakerna bakom utbrottet ska skjutas på framtiden, ungefär två år framåt. När omvärldens ögon riktas mot bekämpningen av en pandemi med ursprung från Kina, väljer landet att utnyttja situationen för att ytterligare inskränka Hongkongs autonomi. 

Hongkong-frågan är inne i ett avgörande skede. I en intervju med Reuters menar den pro-demokratiska parlamentsledamoten Dennis Kwok att ett ikraftträdande av den föreslagna säkerhetslagstiftningen skulle innebära slutet för principen “ett land – två system” och slutet för Hongkong. Det är uppenbart att Kinas fortsatta inskränkningar får Hongkongs framtid att vila på en skör tråd.

De sista orden om Hongkong är inte sagda. Den sista striden har ännu inte utspelats. Men Kinas intensifierade maktspel lägger sig som ett mörkt moln över regionen. Ska omvärlden agera måste den agera nu. Annars kommer Hongkongs frihet att slockna för gott.

Kategorier
Anna Ekström Ludvig Lundgren Skola Skolvalet Socialdemokraterna Utbildningspolitik

Kvotering, ofria val och missgynnade friskolor – definitionen av en ”likvärdig” skola?

IMG_20200428_202601

Igår presenterades den statliga utredningen ”En mer jämlik skola – minskad segregation och förbättrad resurstilldelning”. En utredning fylld med förslag som skulle försämra friskolors möjligheter att bedriva god utbildning för sina nuvarande och framtida elever. En utredning som går till attack mot det fria skolvalet. En utredning som glömmer bort vilka de riktiga problemen med jämlikhet i den svenska skolan är. På pressträffen verkade det som att den socialdemokratiska utbildningsministern mottog förslagen med öppna armar. Föga förvånande kan tyckas, då Socialdemokraterna länge har vänt sig emot friskoleelevers förutsättningar och det fria skolvalet. Enligt min mening vore de huvudsakliga förslagen negativa för svenska elever och min slutsats är att utredningen till stor del bör läggas i papperskorgen.

Först och främst föreslår utredningen att avskaffa möjligheten för skolor att tillämpa kösystem för utbildningsplatser. Istället ska skolorna välja mellan andra urvalskriterier, som till exempel kvotering. Uppfylls kraven inom urvalsområdet ska sedan lottning kunna tillämpas för att avgöra vem som förtjänar platsen. Det föreslagna systemet begränsar kraftigt det fria skolvalet, vilket vore tråkigt då detta ger barn, unga och deras föräldrar möjlighet att välja skola efter barnets individuella behov och förutsättningar. Kvotering indelar också människor i kategorier (t.ex. ”socioekonomiskt utsatt grupp”) vilket riskerar att skapa missnöje både bland de som utpekas som en ”andra klassens medborgare” samt bland de som måste avstå en plats för att de råkar ha placerats i en annan kategori. Med tanke på att föräldrarna måste ha anmält intresse för skolan från första början, och att det således erfordras ett grundläggande engagemang, kommer systemet ändå inte nå de som oavsett kommer ha det tuffast i skolan. Det vill säga de som skulle ha störst behov av att skolan som tilldelats enligt närhetsprincipen håller måttet. Individuella behov kommer tvingas stå tillbaka till förmån för ett system som knappast kommer hjälpa de mest utsatta – eller, för den delen, förbättra kvaliteten i den svenska skolan.

För det andra vill utredningen omfördela pengar från friskolor till kommunala skolor. Argumentationen handlar om att kommunala skolor har högre utgifter i och med ett mer omfattande uppdrag, men kostnadsskillnaderna är i realiteten små. Att minska friskolornas skolpeng till förmån för de kommunala verksamheterna kommer slå hårt mot friskolorna, som redan har det svårt i många kommuner där politikerna manipulerar skolpengen för att den kommunala skolan ska främjas (exempelvis Falu kommun). Det föreslagna systemet är orättvist och riskerar att driva ut friskolor från många svenska kommuner. De som drabbas hårdast av detta är eleverna, som får färre alternativ att välja på när de ska börja skolan. Bäst kvalitet i undervisning råder på de platser där det finns en mångfald av skolor – både kommunala och fristående. Regeringen och Sveriges kommuner borde göra mer för att främja denna positiva konkurrenssituation snarare än att stjälpa den!

För det tredje saknar utredningen förslag som på allvar kan minska ojämlikheten och förbättra utbildningskvaliteten i svensk skola. Det är givetvis ett komplicerat område som omfattar många frågor. Samhällsintroduktion, språkutbildning för nyanlända och krafttag för att stoppa boendesegregationen (exempelvis genom fri hyressättning och ombildningar av hyresrätter i utsatta områden) är reformer som är centrala för hela samhället och även för skolan. Specifikt för skolan är det viktigt med helhetsbilden – att ALLA skolor ska vara bra skolor. Vi behöver fler undervisningstimmar, särskilt i svenska och matematik. Lovskola för de som inte klarar kraven. Nedläggning av skolor – fria som kommunala – som inte håller måttet. Obligatorisk läxhjälp för att alla ska klara kraven innan det är försent. Det här är förslag som regeringen borde titta på istället för att underminera friskolor och det fria skolvalet.

Kategorier
Moderaterna

”Två tankar i huvudet samtidigt” – eller ett trovärdigt regeringsalternativ?

mkdsd

För snart sex år sedan slöts Decemberöverenskommelsen. Sju svenska riksdagspartier enades om att släppa fram en svag vänsterregering, allt detta för att minimera Sverigedemokraternas inflytande över svensk politik. Som bekant upplöstes överenskommelsen knappt ett år senare, men oppositionspartierna valde ändå att låta vänsterregeringen fortsätta styra. Det svenska folket skulle fram till valet 2018 behöva stå ut med den regering som utan någon som helst plan hade utlovat att nå EU:s lägsta arbetslöshet till 2020, idag ligger vi på plats 22 av 28 med 6,0 % arbetslöshet. Och då är vi också mitt i en blomstrande högkonjunktur som enligt de senaste prognoserna snart är slut.

Löfven I lyckades inte med mycket – mord med skjutvapen ökade, liksom sexualbrotten. Sjukvårdsköerna blev längre efter den indragna sjukvårdsmiljarden. Långsiktiga satsningar på exempelvis rättsväsende, högre utbildning, forskning och infrastruktur uteblev. Samtidigt stred Magdalena Andersson med näbbar och klor för att avskaffa överskottsmålet för statens offentliga finanser. Socialdemokraterna visade ännu en gång prov på sin oförmåga att leda landet, och då har jag fortfarande inte nämnt deras största misslyckande: invandringspolitiken.

Löfven I bedrev, liksom Reinfeldt II, en ohållbar och över tid mycket kostsam invandringspolitik. Först efter påtryckningar från landets kommuner stramades invandringen åt, vilket gav ett nödvändigt andrum. Ryckigheten i invandringspolitiken visade sig dock vara total efter att S, MP, C och V röstade igenom gymnasielagen som riktade sig till unga vuxna utan skyddsskäl, som fått, eller skulle ha fått, utvisningsbeslut. Det blev uppenbart att vi inte kunde lita på Morgan Johanssons tal om att invandringen till Sverige skulle minska.

I valet 2018 bedrev sedan de borgerliga partierna en gemensam valrörelse. Alliansen påstod sig vara redo att ta makten, men partierna stod långt ifrån varandra i migrationsfrågan. Dessutom var två partier inte beredda att ta makten med Sverigedemokraternas aktiva eller passiva stöd. Med tanke på att alliansen beräknades hamna långt under 50 procent var det få väljare, inklusive mig, som förstod hur maktövertagandet skulle gå till.

Hursomhelst, den 9:e september 2018 röstade en majoritet av det svenska folket för partier som hade utlovat ett maktskifte, S och MP gick bakåt jämfört med valet 2014. Sprickan inom alliansen ledde dock till att C och L lämnade den borgerliga gemenskapen och istället, genom Januariavtalet, blev stödpartier till ännu en rödgrön regering. Denna regering bedriver nu en alltmer generös invandringspolitik efter att ha vunnit stöd i riksdagen för att öka anhöriginvandringen.

Med anledning av att många som kommer hit har bristande utbildning, är det få som lyckas etablera sig på arbetsmarknaden inom en rimlig tid (om än alls). Segregationen biter sig fast och satsningar på bland annat utbildning, sjukvård, äldreomsorg och rättsväsende får stå tillbaka. För ett antal år sedan skulle Sverige rusta sig för en framtid där alla skulle bli akademiker, entreprenörer, innovatörer osv, idag har vi istället ett likriktat fokus på att skapa ”enkla jobb”. Med den här utvecklingen kommer Sverige inte klara av lågkonjunkturen, och vi riskerar att få en svagare konkurrenskraft mot omvärlden.

Sverige behöver en ny politisk riktning och det är fullt nödvändigt att en gång för alla strama åt flykting- och anhöriginvandringen. Jag är i grunden en vän av invandring, men jag insåg för länge sedan att vår nuvarande invandringspolitik inte är kompatibel med det samhällskontrakt som förmodligen både du och jag vill upprätthålla. Dessutom leder den till att de livsfarliga resorna med båtar över Medelhavet fortsätter, eftersom det är den enda vägen för flyktingarna att ta sig till Sverige genom Europa. Enligt mig behöver vi:

1. Kraftigt minska invandringen till Sverige.
2. För en överskådlig framtid begränsa anhöriginvandringen.
3. Genomföra samtliga asylprövningar utanför Sverige (ex. på ambassader och flyktingförläggningar) och tillse att de som får godkänt kan ta sig till landet på ett lagligt sätt.
4. Driva på för att EU tar kontroll över våra gemensamma gränser. Det kommer inte stoppa flyktingarnas lidande, men det kommer stoppa lidandet på medelhavet.
5. Fokusera mer på arbetskraftsinvandring än på flykting- och anhöriginvandring.

Det är i stort sett denna politik Moderaterma bedriver idag. Jag tycker det är rätt linje. Enligt mig bör Ulf Kristersson presentera det som Moderaterna beslutade på stämman 2017 inför väljarna, istället för att endast tala om att vi ska ha en ”öppen värld, men inte återgå till den gamla migrationspolitiken”. Visst går det att ha ”två tankar i huvudet samtidigt”, men väljarna förtjänar att veta exakt vilken migrationspolitik Moderaterna bedriver. Den tydligheten kommer gynna vårt parti, var så säker.

Valet 2022. För att kunna genomföra vår politik behöver vi ta makten. För min del spelar det i grunden ingen roll vilka partier vi styr tillsammans med så länge vi kan få igenom så mycket som möjligt av vår politik. Till exempel ansåg jag under en period att en regering bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna kunde vara ett rimligt alternativ, om den skulle vara beredd att genomföra omfattande förändringar i migrations-, integrations- och kriminalpolitiken. Idag ser jag dock att vi har två partier som står närmare Moderaterna i dessa frågor, och det är SD samt KD. Jag är övertygad om att det för Moderaternas del vore klokt att en gång för alla sätta ner foten och deklarera att dessa två partier kommer vara våra huvudalternativ till samarbetspartners (som regeringskoalition eller som samarbetspartier till M-regering) efter valet 2022.

Om våra tre partier kan formulera en gemensam agenda för Sverige har vi en stor chans att mobilisera och vinna valet. Väljarna kan då lita på att de får vad de röstar på, och behöver inte oroa sig för den generösa och ryckiga invandringspolitik som främst MP och C personifierar. Vid ett maktskifte (som i detta scenario är mycket möjligt) kan M, KD och SD strama åt migrationspolitiken och samtidigt skärpa straff för grov brottslighet, öka antalet poliser och deras villkor, sänka inkomsskatter för att det ska löna sig mer att arbeta samt gå med i NATO för att stärka försvarsförmågan. En regering som bygger på liberala och konservativa värden, helt enkelt.

Jag är övertygad om att detta vore ett framgångsrikt förhållningssätt till regeringsbildningen från Moderaternas sida. Det är dags för förändring nu, dags för ett trovärdigt regeringsalternativ.