Värnpliktsbloggen

Under hösten och våren 2019-2020 utbildas jag till jägarsoldat och signalist vid Livregementets husarer/K3. Här delar jag med mig av erfarenheter från min militära grundutbildning.

Värnpliktsbloggen

13 december, 2019

mil

Julen står för dörren och jag går nu på jullov. Känns skönt att få ladda upp batterierna inför det som komma skall i vår!

Men först några ord om de senaste månaderna på K3. Känner mig så glad över att jag, för lite mer än ett år sedan, valde att söka till den här utbildningen. Precis som jag hade föreställt mig, har jag utvecklats som person på så många sätt. Nya perspektiv på livet, starkare psyke, bättre fysik och en stolthet över att göra en insats för Sverige. Från dag ett har befälen ställt mycket höga krav på våra prestationer och våra färdigheter har nu börjat sätta sig i ryggmärgen. Ibland känns det som att vi står och stampar utan att göra framsteg, men när vi ser tillbaka på inrycksveckorna är det nästan häpnadsväckande att se vilka framsteg vi har gjort. Det gav även vår plutonschef en bekräftelse på innan vi avslutade idag. Under våren kommer vi fokusera mer på strid och spaning i större enheter, främst plutons- och skvadronsnivå. Då kommer kraven vara ännu högre, men då är vi också väl förberedda som soldater!

Ett axplock av höstens uppgifter: Hantera kyla. Skjuta med automatkarbin. Orientera i mörker. Städa logement. Marschera långt med tung packning. Hålla låga ställningar. Krypa i timmar. Upprätta förläggning. Genomföra eldöverfall. Rädda livet på skadade kamrater. Vakta skyddsobjekt. Överleva gasattacker. Återhämta och äta när möjlighet finns. Besvara efterhandssituationer i strid. Språngmarscha. Gräva liggvärn. Och ståvärn. Och några ståvärn till.

Hittills, den bästa skola jag någonsin gått. Är mäkta imponerad över nivån på befälen och kamraterna. I januari ses vi igen!

6 december, 2019

v1

Idag hedrade vi på K3 minnet av de soldater som i december 1676 utkämpade slaget vid Lund. Med anledning av att livregementet, under ledning av fältmarskalk Nils Bielke, utmärkte sig extra vid segern mot danskarna, är detta regementets högtidsdag. Slaget är av stor betydelse i Sveriges historia, men det som hände i Lund var i sanningens namn mycket tragiskt. Det sägs att tusentals svenskar och danskar stupade, nästan 70% av de deltagande soldaterna. Idag har vi goda relationer med våra grannar i det fantastiska landet Danmark, och det ska vi vara oerhört glada för. Vi ska också vara glada över att Sverige har stått utanför krig i över 200 år. Om kriget kommer har vi en Försvarsmakt som kommer strida till sista man, men förhoppningsvis blir det inga fler krig här uppe i vårt vackra land.

29 november, 2019

v2

En vanlig taktik i strid är att genomföra en överraskande beskjutning av motståndaren, även kallat eldöverfall. Under den senaste inrycksperioden, som har pågått i två veckor, har vi övat mycket på att genomföra bra eldöverfall. Efter ett antal dagar med teoretisk utbildning, fortsatt utveckling av soldatkunskaper, mörkerorientering och nätter i fält avslutade vi med en tillämpad övning som löd under namnet ”Tukhachevsky”. De dagarna var mycket intensiva och min grupp, som utförde spaningsuppdrag och störstrid, gjorde ett utmärkt jobb trots att det var mycket nytt att lära sig. Roligast var ett moment där min grupp stred mot en hel pluton, då sköts det massor och jag tömde bland annat ett magasin enbart med automateld.

Mot slutet av veckan blev det i vanlig ordning vård av materiel. Detta är något som tar en hel del av tiden i militären, men det har stor betydelse för att materielen ska hålla på sikt. Ibland kan jag dock tycka att befälen är lite väl petiga, men det är väl en del av pedagogiken för oss värnpliktiga.

Idag fredag var en fantastisk dag. Förutom att permiskänslan infann sig hade vi även ”plutonens timme”, mötet som jag leder i slutet av varje/varannan vecka. Plutonen hade i vanlig ordning många bra synpunkter på hur utbildningen kan utvecklas – bland annat att vi önskar mer utbildning i kartkunskap samt att befälen bör ta mer hänsyn till säkerheten vid ökad belastning i packningen. Vi har god sammanhållning inom plutonen och våra nya tillskott, tre livhusarer från annan pluton, känner sig välkomnade in gänget, vilket givetvis är glädjande!

Innan skvadronsuppställningen deltog jag även i ett informationstillfälle med Malin från Pliktrådet, som representerar landets rekryter på central nivå. Rådet återuppstartades i våras efter cirka tio års uppehåll och idag är det sex personer som arbetar heltid med detta. Jag blev imponerad över arbetet de utför, de har gjort stora framsteg på kort tid. Jag har en del tankar om frågor som bör drivas framöver så det blir möjligen en eller två motioner till kommande värnpliktskongress, ett starkt och välgenomtänkt inflytande från rekryter bidrar till en bättre värnplikt, det har jag sett resultatet av redan efter fyra månader på K3.

14 november, 2019

v3

För snart två år sedan bestämde jag mig för att jag ville bli jägarsoldat vid Livregementets husarer. Efter att ha lagt flera månader på fysisk och mental träning genomförde jag, och klarade av, de prövningar som krävs för att få påbörja grundutbildningen vid regementet i ”Sveriges reservhuvudstad” Karlsborg. Nu har jag genomfört de tre första månaderna, GMU:n, samt klarat av det ökända baskerprovet. Detta innebär att jag numera kan titulera mig soldat vid Livregementets husarer/K3 – jag är en livhusar.

Baskerprovet var en prövning värd sitt rykte. Timme efter timme, mil efter mil, test efter test. Ingen sömn på 30 timmar, knappt någon mat. Snö och sedan regn i kylan. Packning som skulle fyllas med stridsvagnsminor så att jag en stund trodde att min axel skulle krossas. En helt klart oönskad simtur i bäcken (se bilden) som följdes av spring och klättring genom stridshinderbanan. Jobbigt var det att genomföra, men det gick bra. Jag vågar nog påstå att den här baskern var välförtjänt, och jag ska bära den med stolthet och ödmjukhet.

Nästa steg för mig och plutonen/skvadronen är befattningsutibldningen. Då ska vi, som blivande jägarsoldater, utbildas inom mer specifika områden. Jag själv ska bli signalist, vilket innebär att jag blir soldaten som ansvarar för kommunikationen mellan de enheter som strider/spanar ute på fältet. En mycket viktig befattning i ett jägarförband som jag känner mig väldigt glad över att ha blivit tilldelad. Jag tror att tiden på ”Sambandsskolan” kommer bli den allra bästa under grundutbildningen, har redan börjat läsa mig in på teorin.

Avslutningsvis vill jag rikta en stor eloge till mina kamrater i gruppen, plutonen och skvadronen. Vilka kämpar ni är! ”Civilister”, ni kan känna er trygga, Sveriges försvar består av soldater med hög kompetens som aldrig ger upp!

1 november, 2019

v4

När vi människor är trötta har vi ofta svårt att hålla oss vakna. Energin tryter, ögonlocken trycks ihop och sömnen blir ett faktum. Då jägarsoldater verkar bakom fiendens linjer får de sällan sova det antal timmar som behövs för att kunna bibehålla fullgod form och måste vara uthålliga för att fortsatt vara dugliga i strid och spaning. Då jag utbildar mig till jägare inom en spaningspluton blir det extra viktigt att jag lär mig hålla ut under dessa förhållanden – stridsvärdet måste vara högt även när tröttheten tränger sig på. Det här är berättelsen om våra senaste nio fältdygn, dygn som har präglats av utbildning i strid, spaning och överlevnad under förhållanden med begränsade mängder mat och sömn.

Det började med tre dagar ute i ett område med ganska tät skog där vi upprättade tältförläggning. Bekväma dagar med utbildning inom pansarskott, stridsförflyttningssätt, sammanstötsstrid och en del annat. Dessa dagar gav tillfälle att mängdträna skjutning och hantering av vapensystem. För egen del har jag hittat glädjen i att träna skjutning och glädjs över att jag gör stora framsteg på det området, som jag hade svårt för i början av utbildningen. Har till och med blivit kallad ”skjutmästarn från Årsta” av ett av befälen, fjäder i hatten!

Veckan fortlöpte sedan med en marsch ut till området Perstorp där vi övade skytte, upprättande av minor och hade mer stridsutbildning. Utöver detta blev det även fokus på förläggningsarbete, där två nätter tillbringades i bivacker. Uppgifterna på kvällarna var i vanlig ordning posttjänst och en kväll låg vi i blöt mossa för att spana på fordon som transporterades över en väg.

Veckan avslutades med en fyra timmar lång slutövning där vi skulle hitta och sabotera en mast ute i terrängen. För att lyckas skulle vi på ett effektivt sätt ta oss fram till masten utan att bli upptäckta av befälen som hade en eld, ficklampor samt skjöt närlys i området. Jag och min mycket skickliga stridsparskamrat lyckades, på andra försöket, ta oss fram till målet och slutföra uppgiften. Senare på natten marscherade vi till en ny plats för att gräva ståvärn, och däri skulle vi stå och posta våra spadar från inkränktande minkar (ja, det var ett iscensatt scenario), vilket innebar att sömnen utevlev den natten.

Under de sista fyra dygnen i fält sov jag totalt sex timmar (2+2+1+1). Tröttheten som jag upplevde efter detta var mycket påtaglig. Det var inte bara under posttjänst det var svårt att hålla sig vaken – även när vi var ute och marscherade höll jag på att falla ihop mellan stegen, och det kändes i princip som att jag gick sovandes. En speciell känsla, garanterat härdande.

Nu blir det helg innan nytt inryck sker på söndag kväll. Förhoppningsvis kan jag då ta med mig våra grönvita guldkrafter till det då stundande ”baskerprovet”.

12 oktober, 2019

v5

Två månader, en tredjedel av GMU, en femtedel av grundutbildningen. Så långt har vi i plutonen nu kommit på K3:s härdande soldat- och jägarutbildning. Verklighetsförankringen i det vi gör är påtaglig; till exempel fick vi under gårdagen i uppgift att fundera över om vi vill tjänstgöra utomlands efter utbildningen, då regementet har fått nya uppdrag i Mali. Innan det bestäms, har vi dock flera månader av utbildning kvar. Om cirka en månad kommer vi bli tilldelade våra befattningar (ex. signalist, fordonsförare, gruppchef, kulspruteskytt och så vidare). Då vet vi mer om hur det resterande året kommer se ut för oss själva som rekryter samt för plutonen och skvadronen som helhet.

Mellan måndag och onsdag denna vecka övade min pluton på att skjuta pansarskott. Ett vapen som är relativt enkelt att hantera, men samtidigt otympligt att transportera med sig i strid. En bra introduktion där vi fick skjuta skarpa övningsskott, framöver kommer vi få mer träning på detta. Veckan avrundades sedan på torsdag och fredag med utbildning inom CBRN: kemiska, biologiska, radioaktiva och nukleära stridsmedel. Först hade vi en teoretisk utbildning på området, och sedan lite praktisk övning där vi bland annat fick gå in i tårgaskammare med skyddsmask, samt testa tårgas utan skyddsutrustning. En rätt så obehaglig känsla må jag påstå.

Från tårgaskammaren övergår vi nu till en efterlängtad ledighet. Framför mig har jag nu en vecka av återhämtning, teoretiska soldatstudier, efterlängtade återseenden med vänner samt Uppsala studentkårs fullmäktige (där jag fortfarande är ledamot och har rösträtt). Efter det påbörjas utbildningens kanske ”värsta” period: en månad med mestadels fältverksamhet (troligen i regn och kyla) som avlutas med Baskerprovet, där vi visar om vi håller måttet som soldater och livhusarer. Då gäller det att tänka som Louis Zamperini: ”A moment of pain is worth a lifetime of glory”.

4 oktober, 2019

v6

Det är morgon. Jag vaknar upp vid förläggningen. Blöt, kall och sandig. Kroppen skakar av kylan och värker efter gårdagens grävande av ståvärn i mörkret. Sömnen har inte varit ljuv, ”puppan” höll inte värmen hela natten, postpasset mellan 02 och 04 störde återhämtningen. Det är tufft, men om vi bara biter ihop och genomför rätt åtgärder klarar vi oss bra. Vintermånaderna kommer bli långt värre, så nu gäller det att anpassa sig.

En vecka med fokus på strid har passerat. Dagarna har bland annat innefattat utbildning i stridsgrupperingar, stridställningar, kommandon, skjutning och agerande vid olika typer av sammanstöter. Jag har uppskattat momenten och utvecklats i mina grundläggande förmågor som soldat. Extra glädjande är att skjutningen, där jag tidigare har haft uppförsbacke, har gått vädligt bra och att jag nu känner mig mer i fas på det området. Tuffast var, förutom att kämpa mig igenom nätterna (särskilt den regniga), att gräva ståvärn i mörkret på ett underlag som var mycket otacksamt för grävning. Det var en svår uppgift, minst sagt.

Bra vecka med god stämning och positiv energi inom plutonen. Vi rundade av med ett mäktigt framförande av nationalsången och intar nu återhämtningsläge på hemmaplan inför att tjänsten drar igång igen på måndag. Jag ser fram emot det, men innan dess: två nätters sömn i en vanlig säng samt ett Stockholmsderby på Söderstadion, pulsen börjar gå upp.

27 september, 2019

v7

Nu har det gått sex veckor sedan jag ryckte in på K3. Sex veckor sedan kavajen byttes mot den gröna uniformen. Sex veckor sedan försvaret av Uppsalastudenternas intressen övergick till det militära försvaret av Sverige. För sex veckor sedan anlände ett stort antal rekryter till Karlsborg för att påbörja utbildningen, taggade och till stor del ovetande om vad som väntade oss. Idag är vi mer av ett sammansvetsat kollektiv som arbetar tillsammans för att lösa svåra uppgifter. Efter en och en halv månad börjar vi känna oss hemma på regementet, och för egen del har viljan att fortsätta slita för att bli jägarsoldat bara växt sig starkare.

Den senaste veckan har skiljt sig en hel del från de andra. Många timmar har nämnligen tillbringats i lärosalar för studier om skyddsvakttjänst och juridik. Numera har plutonen god koll på regler, kommandon mm. rörande vakttjänst vid skyddsobjekt och det visade sig mot slutet av veckan då vi alla klarade av de avslutande proven. Utöver ett teoretiskt prov hade vi även ett skjutprov samt en skyddsvaktsövning nattetid. För egen del gick det bra, även om jag behövde göra om skjutningen innan jag blev godkänd. Hittills har jag haft lite problem med skjutningen, så där har jag något att arbeta extra med under de sista GMU-veckorna som nu står inför. Hursomhelst, veckan har varit väldigt lärorik och den utgjorde god förberedelse inför flertalet moment som kommer dyka upp under de kommande månaderna – däribland högvaktstjänst vid slottet.

Innan veckan avrundades i eftermiddags hann vi med en löppass med plutonen. Det gick väldigt snabbt för mig, mina löparfärdigheter tycks sitta i. Jag får dock hoppa över Lidingöloppet imorgon, en förkylning här slagit till och således behöver jag ägna hela helgen åt återhämtning. Har hört att nästkommande vecka ska bli väldigt tuff med mycket strid och verksamhet i fält, så att vila är nog ett klokt beslut.

20 september, 2019

v8

Sjukvård och krishantering. Vilka åtgärder ska min grupp genomföra om vi plötsligt bevittnar en allvarlig trafikolycka? Vad gör jag om min kamrat har blivit skjuten under strid? Hur koordinerar jag min grupp om vi ska rädda livet på flera kamrater som har fått livshotande skador efter en sprängning?

De ovan nämnda scenarierna är exempel på vad min pluton har övat på under den senaste veckan. Efter tre dagar av praktiska och teoretiska utbildningspass avslutades övningen i torsdags med moment som i hög grad efterliknade verkliga kriser. Pulsen gick ofta på högvarv i de stressiga situationer som vi kom att hantera. Med tiden blev vi dock mer varma i kläderna och lyckades organisera svåra situationer på ett väldigt bra sätt.

För mig har det varit den mest lärorika veckan hittills, och det känns tryggt att ha en grundläggande förståelse om hur jag ska gå tillväga om en olycka inträffar. Under denna vecka har jag även agerat gruppchef, vilket har varit spännande. Militärt ledarskap skiljer sig på många sätt från att vara ledare inom en ideell organisation, och det tog ett tag att komma in i rollen. Hursomhelst, känner jag mig nöjd med min insats under veckan. Min grupp gjorde ett mycket bra arbete och mot slutet av torsdagen fick vi som grupp och jag som gruppchef mycket beröm från befälen för väl genomförda insatser.

Nu blir det uppladdning inför nästa vecka. Då kommer vi ha fokus på strid i en vecka. Det ser jag fram emot!

14 september, 2019

v9

Kryp! Skydd! Eldställningar!

Efter åtta och ett halvt dygn i fält känner jag att jag lever. Det har varit en intensiv tid med gott om utbildning under vad som för mig är ovanliga förhållanden. Inte alltid bekvämt, men utmärkt för den som vill lära sig att klara av krigets påfrestningar.

Skadronens rekryter har under veckan bland annat tränat på skjutning, kast med handgranater, sammanstötsstrid, spaning, gräva ligg- och ståvärn, avståndsbedömning, fartbestämning, målangivelse, marsch, framryckningsformer, förlyttning, minupprättning, orientering, maskering, överlevnad, vård av materiel och mycket annat. På nätterna har vi för det mesta återhämtat i enmanstält, vilket har varit mycket bekvämt med reservation för kvällarna då det ösregnade.

Jag har verkligen uppskattat den första fältveckan och ser redan fram emot nästa. Särskilt glad är jag över att vår pluton kommer fokusera extra på spaning. Att ha posttjänst under natten har varit mer spännande än jag trott och nu har jag god koll på verktyg som ”obslösa”, ”bsö”, ”solo” och ”sju S”. Spaningssoldaten strävar alltid efter att vara dold och hålla låga ställningar, snart kommer vi vara näst intill osynliga när vi rör oss i skogen.

Jag är riktig stolt över kamraterna i min pluton som har gjort ett riktigt bra jobb senaste tiden, vi har en fantastisk gemenskap och utvecklas konstant som grupp. Vägen mot att bli jägarsoldat går vidare!

30 augusti, 2019

v10

De två första veckorna på K3 är klara. Jag är mör i kroppen, överansträngd i vänsteraxeln och väldigt trött, men samtidigt så himla glad. Utbildningen har redan fått mig att utvecklas som person på många sätt och jag tillhör en pluton som är full av härliga människor. Idag blev jag dessutom vald till plutonens förtroendeperson. Det innebär att jag under de tio kommande månaderna kommer fungera som en länk mellan rekryterna och befälen i frågor som bland annat rör utbildningens upplägg, verksamhetssäkerhet och trivsel inom plutonen. Jag kommer ta uppdraget på största allvar för att vi alla ska få en så bra grundutbildning som möjligt. Nu är det helgpermission och på söndag åker jag tillbaka för den första fältveckan, det blir mycket spännande.